A walk down memory lane...

Jag tar på mig mina träningsbyxor, gympaskor, jag letar efter en tröja. Jag vill ha en vanlig tröja, inte en stickad som är det enda jag har med mig. Mamma hittar en röd fleecetröja där det inte finns någon dragkedja, det går bra. Jag stoppar in ipoden i öronen och stänger dörren om mig. Jag går ner mot de gamla delarna av Limhamn. De gamla husen, gamla Limhamn. Där det inte finns några lägenhetshus. Där det bara finns små små hus med små fönster. Jag går förbi det lilla blå huset där pappa bodde en gång. Jag fortsätter ner mot havet. Jag ser öresundsbron där jag så många gånger har rest över. Morgon och kväll. I blåst, i snöstorm, i sol. Det blåser mycket nere vid fiskhyddorna i Sibbarp. Jag ser en röd liten fiskhydda. Jag kommer att tänka på min farfar. Farfar var alltid där nere, han fiskade och drack brännvin nere i hyddorna. Jag tänker på farmor, som alltid stod och rensade fisken. Jag satt bredvid och hon sa Catharina, titta här och lär dig. Detta kommer du göra när du blir stor. Jag har aldrig gjort det, aldrig rensat en fisk som jag sedan har tillagat. Alltid köpt den klar, färsk eller frusen i affären.



Jag fortsätter ner mot stranden. Det blåser mycket och jag känner att det gör ont i mina öron av blåsten. Den biter in i märgen fast jag har min röda varma tröja. Jag går förbi gräset där vi brukade vara när jag var tonåring. Vi var många, alla från limhamn, man låg vid gubba bryggan. Det var tuffast så. Vi hade bergsprängare, någon hade en ödla i koppel. Vi hade matolja, för att vi skulle bränna våra hudar. Vi skulle bli brunbrända till kvällens äventyr. Ofta åkte vi över med färjan till Dragör. Ett stort gäng. Vi drack starka drycker och blev berusade. Vi var glada, vi var unga, det var vi som var allt trodde vi. Jag ser inte färjan längre, den finns inte där mer. Nu finns där en bro över istället. Vi ville inte ha någon bra, vi ville bara ha dragörfärjan och trodde aldrig att det skulle komma en bro där. Nu är bron där, jag ser den, min bror har hjälpt till att bygga den. Den står där fast som sten i blåsten.



Jag vänder över den stora gräsplanen. Det blåser för mycket. På den gräsplanen låg vi och tittade upp en natt kl 4 på stjärnorna och undrade hur våra liv skulle bli. Jag går förbi golfbanan där min kompis Lotta jobbade. Fick alltid glass och godis gratis där av henne. Vi spelade även minigolf där om somrarna. Jag går över gatan. På andra sidan gatan ligger min kompis Louise hus. Jag var där mycket. Vi blev fulla där en gång i deras stora spritrum. Vi rökte hennes mammas Gaulouise cigaretter. Hennes mamma hade ett parfymeri, hennes mamma tyckte vi andra alltid var så lyxig. Som i en lyxförpackning. Jag fortsätter ner i Sibbarps gator och går förbi många gamla vänners hus. Det är så lummigt där, allt är som taget från en tavla någonstans. I ett hus hade vi ryska posten när vi var 12. Vi gick in i mörka rum och skulle pussas. Man hoppades på den man tyckte om. I ett hus var vi äldre. Då var det stor fest och en massa sprit och bråk. Det är många hus, många minnen.



Jag går över kalkbrottsgatan, den stora vägen. Ser att Cellos glasskiosk står kvar. Där har de Limhamns godaste glass. Så har det varit i 15 år och kanske 15 år till... De hade mjukglass blandat med vanlig glass. Cellos special. Det åt man många somrar och jag kan fortfarande känna smaken av glass, sommar och vänner. Jag går förbi konditoriet, bagarboden. Den har bytt namn nu. Där gick man på rasterna och handlade små små godisar. De var sura, söta och salta och kostade 10 öre styck. Lekplatsen ligger alldeles bakom. Där drack vi mellanöl i gungorna. Där satt vi och pratade länge länge ljusa sommarkvällar. Skolan ser jag. En massa skolbarn. Det var jag en gång i tiden.



Jag går vägen från skolan till mitt gamla hus. Det är aprikost. Pappa har själv byggt det och ritat det. Det var finare då, när det var vi som bodde där. Nu bor några andra där. Jag vet inte vem de är. Men de håller inte så fint i ordning... Jag tittar in, försöker se in i mina gamla fönster. Där bodde jag. Där hade jag min säng, mitt piano som jag övade i många timmar på. Nu spelar jag inte längre. Det kom något annat emellan.



Jag beslutar mig för att det får vara bra med minnen för denna dag. Jag ser mamma komma körende och hon stannar för mig. Limhamn är litet. Jag har ont i fötterna efter den långa promenaden. Vi går in på malmborgs och handlar lunch, det blir smörgåstårta för det har jag saknat....