Arbetskollegor...

Hallå där! Har ni haft en bra dag? Min har varit helt ok... Inte hänt så jättemycket. Den vanliga promenaden imorse, jobb var faktiskt en del att göra idag så tiden har gått ganska fort. Körde ner till wavebreaker och tog en läsk och bara njöt av det varma vädret. Nu har det blivit riktigt varmt igen. Förra veckan sjönk temperaturen något, kanske var det 23 grader nu är det back to 30 grader och det är jag glad för, vill ju att det ska va varmt och skönt när la familia kommer hit från kylan ju!

Middagen idag bestod av risotto, kyckling och sallad. MUMS med en massa parmesan i risotton såklart! Nu är det soffan och snart ska jag poppa lite popcorn och se en film, Jerry Mcguire. Ikväll är det slappa som gäller, imorgon dock är det dags för STOOOR städning... Förresten mår Joakim bra igen, dock är han väldigt röd... Som sagt lär sig aldrig!

Tänkte berätta för er en liten historia... Idag på lunchen satt en arbetskollega där, städaren. Vi började prata lite och hon rörde mig nästan till tårar...

Rose heter hon. Hon är 42 år. Kommer från Filippinerna som så många andra gör här. De är billig, mycket billig arbetskraft. Rose har 3 barn hemma i Filippinerna. Hennes föräldrar tar hand om barnen. Barnen går i skolan där och hon är här för att betala skolorna till barnen. Hon bor i Satwa, ett område här som är mindre lyxigt kan man säga... Bilden är därifrån. Hon bor i en etta med 14!!!! andra personer. Alla sover alltså i samma rum. Hon jobbar mellan kl 9 till 19. Hon tjänar 1700 dirham. det är ca 4500 svenska kr. Hon har utgifter på 1100 dirham med mat. Resten skickar hon hem till Filippinerna för att hennes barn ska kunna gå i skolan... Det gör mig så jävla ont att höra sånt här. Jag kan inte fatta hur orättvis världen är. Hennes barns skola kostar per termin 350 dirham. Det är ju INGENTING för oss. För de är det oerhört mycket pengar... Hon säger.. Rika människor kan nog inte förstå hur det är för oss som måste tänka varje dag vad vi kan äta till middag så att pengarna räcker. Hon äter endast en stor måltid per dag. Hon måste gå upp kl 4 varje morgon för att ställa sig i kö till den enda toaletten som finns i lägenheten. Hon måste gå hemifrån kl 6 för att hinna till jobbet kl 9 för att ibland måste hon stå och vänta på bussen i flera timmar, den är alltid full säger hon och den kör bara förbi. Hon kommer hem vid 21 på kvällen. Det finns ingen möjlighet att laga mat för det är så mycket folk och hon orkar inte stå och vänta. Ibland gör hon lite nudlar. Hon avslutar med att säga. Men man offrar allt för sina barn. Det kommer du märka när du själv får barn....

Något att tänka på... Detta är en av mina arbetskollegor, det finns många fler historier. Jag vet inte men ibland känns det väldigt overkligt.. Detta är så oerhört stora skillnader ändå så jobbar vi på samma ställe, hälsar på varandra varje morgon..... Nä vad ska man säga livet kan vara ganska orättvist. Vi har tur som kommer från ett rikt land och det ska man inte glömma...

Puss Catharina